2010-05-21

What it all comes down to...



Den här fina Alanis-låten representerar mitt 90-tal så mycket att jag nästan rörs till tårar när jag lyssnar på den så här igen femton år senare. Den där känslan av att känna sig bergsäker, stark och okrossbar samtidigt som man är rädd, osäker och förvirrad. Men...

....what it all comes down to,
is that everything's gonna be fine fine fine!

...och det blev det ju. Jag har ju facit nu på sätt och vis.

Inga kommentarer: