2010-10-28

Teppanyaki-uthängd

Funderar lite kring det här med medier och social media. Nu läggs allting ut i på webben med möjlighet till kommentarer från läsare, länkade blogginlägg i relaterade ämnen och alla sociala medie-förespråkare hyllar yttrandefriheten, medborgarjournalistiken och allas möjlighet att göra sin röst hörd. Jag också!

Men baksidan är ju å andra sidan fruktansvärd för den som råkar illa ut och vilket ansvar tar tidningarna?

Sara Trus skrev en story om en familj vars intresse är att renovera vindsvåningar och som investerat i en teppanyakihäll. Artiklen slog ned som en bomb i de sociala medierna och blev omedelbart en jättesnackis. Det var svulstigt, galet, stor humor och både journalisten och det stackars paret i artiklen häcklades på ganska brutala sätt. De blev totalt uthängda och gjorda till åtlöje av de hundratals kommentarer, blogginlägg, parodier, youtubeklipp, facebook-statusar, krönikor etc. På tidningens sida har artiklen 147 kommentarer och 150 blogginlägg länkade till sig, de flesta ironiska och allt från parets matvanor till deras matchande handdukar i badrummet kommenteras.

Hade jag varit en del i paret som i godan ro ställt upp för en bostadsbilaga och få visa upp mitt hem som jag själv renoverat och investerat pengar, tid och kärlek i och resultatet blivit som det blev hade jag känt mig så otroligt kränkt, avklädd och förnedrad och definitivt aldrig ställt upp i media igen.

Förra hösten ställde vi upp för en hustidning och visade upp vår nybyggda altan med inbyggd badtunna. Ett reportageteam kom hem till oss och stylade om hela vår altan med lyktor, handdukar, växter etc, allt tog de såklart med sig tillbaka igen och vi blev intervjuade om vårt bygge och varför vi valt att ha en badtunna. Av olika anledningar som jag inte känner till blev det aldrig något reportage i tidningen och kanske ska jag vara glad för det idag? Hade vi också blivit uthängda, hånade för de matchande handdukarna tidningens stylist lagt ut eller fått vår ekonomi utredd i diverse läsarkommentarer?

Vår badtunna, stylad.

I tisdags pratade jag om framtidens journalistik på So Stockholm för bland annat folk från Arbetsförmedlingen, informatörer, journalister och PR-folk och då kom diskussionen upp. PR-byråråer har redan märkt av att gemene man känner en skepsism mot att ställa upp i media just för att genomslaget bland kommentarer och bloggare kan bli så hårt. Nu är det ett extremt exempel men efter den här teppanyakistoryn, kommer vanligt folk våga ställa upp i media framöver om det här kommer bli vardagsmat i framtiden?

3 kommentarer:

Anni sa...

Det lustiga är ju att många som klagar över artikeln är ju såna som själva siktat på samma sak, eller i alla fall en hel del av deras livsstil och boende...

Christina sa...

Jag vill tro att den vackra lägenheten, det de hade lyckats göra etc etc (för det VAR vackert, det var eg en helt makalös lägenhet ...) hade kommit i ett helt annat lju om inte journalisten hade tagit i från synonymdiket och öst upp den ena efter den andra. Staplat tomma vackra ord på varandra. Istf att skala av, skala ner. Lägenheten behövde ju knappast pimpas med hennes text.

Kanske tom lagt in ngt helt annat så att vi hade fått se individerna bakom.

Så jag _tror_ att det mesta hänger på hur det framställs. Vi är - som bekant- på fb och skriver hur bra allt är, hur underbart våra liv är, hur glada vi är ... vi vill nog att en artikel ska "komma ner på jorden" och en vindsvåning kan beskrivas och presenteras på ett mer genomtänkt sätt än på det sätt ST gjorde.

Petra sa...

Självklart var ju sättet artikeln skrevs en av huvudanledningarna till att artiklen blev så häcklad, det jag tycker är läskigt är att även personerna i artiklen blir häcklade trots att de är oskyldiga.