2010-11-24

2. Min första kärlek...

Han hette Higgins. Han hade vit mjuk päls, grå man och svans och om man låtsades kunde man säga att han såg ut som Silver i Britta och Silver-böckerna. Han var samma ras som Silver, en welshponny, och om man tittade långt bak i stamtavlan så hade de faktiskt några gemensamma förfäder.

Jag kan fortfarande hans stamtavla utantill. E: Örnäs Twilight. U: Säfstaholms Heda. Han var född 1972 och det var faktiskt en slump att det blev just han. Det var den ponnyn som tilldelades mig när jag som 7-åring tog min första ridlektion på Ekenbergs ridskola utanför Norrköping. Jag fick rida honom flera gånger den terminen. Efter något år eller så öppnades möjligheten att bli skötare så det blev jag såklart.

Higgins var inte så populär. Han ansågs lat och ovillig men det passade mig som egentligen alltid varit lite rid-rädd och oftast fick jag rida honom på lektionerna eftersom ingen annan ville.

Det var många saker som Higgins var den förste att vara med. Första galoppen, första hoppsprånget, första tävlingen. Vi var med i luciatåg, jag visade upp honom på en uppvisning en gång eftersom han var väldigt rastypiskt byggd utan att för den skull egentligen vara någon skönhet och varje julafton red jag honom på den årliga julaftonssridningen på ridskolan.

Jag skötte honom i många, många år och när resten av min ridgrupp flyttade upp på stor häst nångång när vi var 13-14 år så flyttade jag ner till en sämre grupp för att få fortsätta rida just honom.

Men när jag skulle börja nian så slutade jag rida. Hade börjat med handboll. Fredagsdiscona var roligare än att hänga i stallet. Helgerna ägnades åt matcher runt om i Östergötland istället för att cykla de fem kilometrarna till stallet. Killar blev spännande och helst hänga med lite äldre.

Några år senare fick jag höra att Higgins gått vidare till de sälla jaktmarkerna. Jag tog upp ridningen igen tio år senare. Flera hästkärlekar har passerat revy sen dess, men han kommer alltid förbli den förste!

Inga kommentarer: